.

Vi erkanner - senaste dagarna (veckorna?) har vara bloggsidor inte varit pa topp. Vi bugar och sager forlat av hela varat hjarta. Smora gar alltid va? Koh Pangan var grymt! Det var fest, sol och en grym pool med musik pa hogsta niva fran 08.00 till 19.00. och jag tror inte heller att Michael Jacksons storsta fan vid namn Sara klagade pa barkillens musikval heller... Att vi sen fick superharliga grannar fran Kanada, sallskap av James fran Australien och dom tre harliga svenska tjejerna fran Marsta gjorde ju bara allting battre. 
   Pa sondagen var det sedan dags for THE party - the full moon party! Forvantningarna var hoga, allting planerades i sista detalj och forfesten var ett faktum. Fargen akte fram, nagon blev the joker, nagra skrev svennebanan pa benen och sag ut som bjorn borg. Bra start! Sen forsatte kvallen bara med en massa dans, strackningar i benen och vattenpolshoppning. Jag tror nagon fick lite sand i ansiktet ocksa? Dont really know.
Dagarna innan full moon sa laddade on upp totalt. Fest pa stranden, bucketsstand och neonfargadeshorts. Sa skillnaden mellan full moon och uppladdningen var inte sa javla stor egentligen. Men hade vi kul? SKOJA INTE! Dagen efter var som nyarsdagen i Sverige. Pa tallrikarna lag pizza, det visades filmer i stort sett overallt och sa fanns det dom lite halvknasiga som utan somn fortsatte att parta. Vi missade filmerna och gjorde det vi gjort i stort sett varje dag - spelade biljard. Nar vi kommer hem ar vi proffs. 
   Men igar var det dags att saga adjo till vara nya vanner, packa ihop vaskorna (lite svarare for varje gang) och bege oss med baten till Koh Tao. Det verkar vara en riktigt soft o med sjukt mycket dykning men vi haller oss till snorkling. Kanns lite skont att skylla det pa ekonomin. Annars hade vi latt dykt... (Sorry Lotta). Vi blev valkomnade till on med en bra utgang innehallande liveband, biljard (suprise!) och lite nya svenskar. Dels var det Stockholmsgrabbarna och sen dom harliga norrlanningarna som tyckte att vi inte verkade som riktiga stockholmare. Tack? Vi satt pa stranden tills vi dom ville ha tillbaka sitt bord och vi insag att klockan blivit alldeles for mycket. Da tog vi varan hund och gick hem och rakade pa vagen bestama traff med grabbarna kl 00.00 pa samma stalle ikvall sa jag antar att det blir en svang till ikvall. Vem sa att jag inte har ett par guldbyxor?

Jag onskar att vi hade lite bilder att bjuda pa men thailands internet har inte visat sig fran sin basta sida sa / den som vantar pa nagot gott vantar aldrig for lange!

Mallan in the bralla.  

Vet ni vad kara medmanniskor? Idag har det varit sol i princip hela dagen. Vi har legat och stekt vid varan pool som ligger precis vid havet och sipprat pa en kall Breezer. Det var annat an det vader vi mottes av igar nar vi kom hit. Det gar inte ens att forklara med ordet SPOREGN. Tillsammans med tre andra svenskar och tre engelsman akte vi var oppna jeep (med regnskydd) runt pa det vagar man knappt sag skymten av. Vid ett tillfalle var hela bilens hjul i vatten, superkul. Men nu ska vi inte vara bittra, vi hoppas att vadret haller i sig. Stamningen pa on ar pa topp, snart ska vi ivag och hamta tvatten for att sen kaka middag och dra en "lillordag"

Vi hors snart. Blev inga bilder, men ni vet. Den som vantar pa nagot gott...

/Sara

  

Heej alla glada!

Nu ar vi i Thailand, Ao Khanom imorn kommer vi hyra moppe, kommer bli saa kul. yes.
Planen ar som sa att pa tisdag aker vi till ko phangan for full moon party! yes

Nu har jag skrivit har, yes

Looooov yaaa

//Heino in the veino  

Vi ligger lite efter i uppdateringen har pa bloggen kom vi pa. Det viktigaste har ni ju inte fatt dokumenterat. Co Chi tunnlarna, krigsmuseet och AK47 skjutningen.
Det var riktigt spannande och gripande att se bilder och krigsplan fran Vietnamkriget. Nar man gick runt PRECIS dar soldaterna sprungit runt kandes det nastan som att man var med i kriget. Ni vet, man vill ta pa allt eftersom just deras soldater tagit pa just den saken forut. Coolt.

Pappa du far ha overseende med att det inte ar nagon skjutbild pa mig, men bilderna ar fran min kamera. Jag lovar, det finns AK47 bilder pa mig pa tjejernas kameror. Du kan vara lugn.


Sista bilden: Man maste ju visa att kungen faktiskt har varit har ocksa!

Sara

En riktig hojdardag hade vi igar med killarna. Dagen borjade med frukost (kott med pommes) for att matta och belatna dra vidare mot "stan" dar vi slirade runt for att hitta bussbokningsstallet. Bussen tillbaka till Saigon blev bokad och vietnameserna pa byran skrattade som vanligt i takt med oss nar vi skamtade pa svenska. I flera dagar har vi gatt runt och pratat om att aka "cable caren" som dom ocksa har har och igar fick vi aven reda pa att dom har nagon typ av lekvarld uppe pa toppen. Fem svenska tjugoaringar hoppade upp och ner (eller hit och dit som Malin brukar uttrycka sig) av gladje, ingenting kunde fa oss pa andra tankar. Det var bara upp pa toppen som gallde! Pa toppen var vi helt ensamma. Vi hade alltsa enligt oss ett helt nojesfalt for oss sjalva. Dar akte vi golfbil och var riktigt taggade pa berg-och-dalbanorna. YES. Stangda allihop saklart. Men vi hann men mycket annat. Vad sags om en hoppborg, tandemcykel och strutsgard? Vi borjade nar det var ljust och akte ner nar det var backsvart... kvallen var ung, magarna var hungriga och krafterna behovde fornyas for nasta aventyr. Middag pa en Italiensk restaurang och sen var det bowling och ol som stod pa schemat. Teckensprak for ordet bowling till taxichaffisen och vi var tio minuter senare aven dar helt ensamma i hela bowlinghallen. Nagra klot i rannan, nagra strikes. Ett par Tigerol och sen var vi klara dar. Redo for ytterligare ett aventyr. Uppe i var stammisbar var det full gang men vart snipersikte vilade pa biljardbordet. Nagra rundor (jag och Fredrik vann alla ganger utom en da Hanna och Malin fick en "luckyshot") och sen var vi rejalt trotta i armarna. Taxi hem och en ost och gurka baguett senare lag vi i sangarn lika pigga som doda sillar.
Vill vi verkligen lamna Vung Tau nu?

Tjejerna forsoker nu boka flyget till Thai men hemsidan vill inte leka med oss. Tjugo minuter kvar sen ska vi mota grabbarna for mat och klockan 3pm gar var buss mot Saigon.
(En parentes. For att boka flyg maste man ha sina passnummer. Vara pass lag i hotellpersonalens hander och vi skulle alltsa da pa nagot satt forklara for dom att vi behover passen men att vi inte ska checka ut an och kommer tillbaka for att hamta vaskorna och betala. Teckensprak och overtydlig forsok till vietnamesisk engelskabrytning fungerade inte riktigt sa bra, vilket vi var beredda pa. Tanten visade att vi skulle vanta och efter ett tag kom hon, drog i vara armar och visade en oversattningshemsida pa datorn. Jag satte mig ner, skrev vad vi ville fa sagt och hon forstod precis. Sa... ska du till Vietnam? Ta med dig en dator och klicka in pa en bra oversattningssida sa gor du dig forstadd har. Punkt.)


Sara

For tillfallet sitter vi i Vung Tau, en liten stad pa Saigons kust och forsoker fa lite koll pa laget. Forvirringen har varit javligt stor, "ar vi verkligen i Vung Tau?" och med vietnamesernas engelskakunnighet sa ar inte det sa himla ovantat. Att vi ens kom av bussen fran Saigon var bara ren tur for vi hade en vietnames som var gift med en engelsman pa bussen. Om man sager att man som backpacker ska leva ackligt sa slar fan gardagens hotell rekordet. Man skulle kunna saga att vi tog forsta basta for att slippa sporegnet och den jobbiga taxichaufforen som typ kunde "yes" och "no" pa engelska om ens det. Frustrationen stod oss i halsen. "Jag ska fan sitta uppe hela natten for att slippa sova pa den dar sangen". Sa blev inte fallet, vi sov med jamna uppvaknande av diverse saker. Vi har idag bytt hotell som kan klassas som snappet battre dar sonen pa hotellet fick skota engelskan medans pappan forsatte snackade sitt blablabla med oss. Att saga att sonen kunde mycket engelska ar som att saga att Sverige ar kallt aret om.
   Nu vet jag inte riktigt vad som hander, vi ar trotta pa regn och daligt vader. Om man kunde saga att bleka-blonda-jag hade en branna forut sa ar den definitvt borta nu. (Tror jag). Tjejerna sitter bredvid mig med google pa datorn, Lonely Planet uppslaget och skriver ivrigt i varat reseblock. For att slippa regn sa kanske vi strunta i att aka till Laos och aker direkt till solen i Thailand, det blir riktigt trakigt att missa Laos med tubing och mer rafting men for tillfallet kanns det inte som att vi har sa himla mycket val. Vi far helt enkelt se hur det blir och vi lovar att halla er uppdaterade.

Malin

Maste beratta: Den har snubben Slumpen har forfoljt oss lite under var resa. Igar nar vi var pavag hem fran "tjurrestaurangen" alla tre lite trotta i skallarna, gar i ett led for att inte bli pakord av mopparna, tittar runt, ar i vara egna varldar hajar Malin helt plotsligt till, pekar och skriker "NAMEN VAFAAAN?!!?!?!?!" Jag och Hanna tror att hon menar nagon ratta som forsoker springa over vagen men blir pakord. Vi tittar mot Malins pekfinger, ingen ratta. Utan vi ser tva typer vi kanner igen. Tva svenska killar. Dar gar Fredrik och Andre pa andra sidan gatan (ocksa i egna varldar) och lyser upp lika mycket som solen holl sig borta pa Langkawi. Vi springer till andra sidan gatan, det blir kramkalas och sen slapper alla bomben samtidigt "hur i helvete kommer det har sig?". Vi ar i samma land och gar samtidigt pa samma gata utan att ha vetat om det tidigare. Vi traffades namligen pa ungefar samma satt pa Bali. De tre svenska tjejerna "Charlies Angels" gar pa en bakgata och letar hotell, spanar in ett som ser bra ut, snackar med receptionisten och Malin hajjar till "Ar inte det dar Ewes Fredrik?" Da sitter de tva krigarna vid ett frukostbord pa samma hotell som vi spanat in. Vi har alltsa aven da akt till samma land, samma ort och samma gata och befinner oss da pa samma hotell samtidigt. Vad ar oddsen for det har?

Naval, det blev ingen hemmakvall igar framfor tvn och HBO. Det blev en redig utgang med grabbarna. Denna dag har varit den segaste pa hela resan. Men det var det vart. Vi skulle pa krigsrunda idag... inte en chans att det hade fungerat. Idag har vi druckit vatten och kaka bakiskak sa imorrn ar vi redo for att krypa i minimala tunnlar (jag fasar for det, P A N I K) och skjuta med ak47or! Ganska rejalt haftigt. "Johan Falk" filmerna, here I come!




Sara

Antligen i Vietnam, antligen i sakerhet. Att kalla det en lugn och fin resa ar nog att overdriva. Lite smakkaos men sant ar ni val kanske vana att hora vid det har laget? (Trakigt utan kaos).

Ska vi ta det fran borjan? Vi borjade dagen med att ata varan vanliga (underbara) frukost pa red tomato och smasnackade lite om resan som lag framfor oss. "Hoppas det inte blir nagra problem med visumen nu da" sa vi eftersom vi last i Lonely Planet att det kunde vara komplicerat men samtidigt last pa internet att svenskar ha fortur. Men dom s.k. problemen hade vi skitit i och bara bokat flyg. "Allting kan losas" tankte vi.
Aker mot flyget och den lugnaste flygplatsten jag nagonsin skadat. Folk tittade konstigt pa mig nar det lat hogt nar jag slangde min Starbucks kopp. (Ja, starbucks finns overallt). Vi gar mot gaten och vantar. Och vantar. Och vantar. Med tanke pa att vi inte hade overdrivet mycket tid pa mellanlandningen i Kuala Lumpur sa blev vi lite smastressade. Men ivag kom vi och med flyget i KL kom vi. (Vi fick till och med ovantad mat).
Nar vi val landade i Vietnam borjade det handa spannande saker. Varan osakerhet for visumet borjade krypa fram och jag kande hur min nervosa fnissning fanns dar i narheten. Vi gar fram till en liten lucka och fragar "Ehm... how... how do we do?" Mannen kollar konstigt pa oss och det enda jag tanker ar "Fan, det ar kort. Vi far inte vara i det har landet". Vi gor allt vi kan for att han ska forsta, visar biljett och pass men det enda han gor ar att peka oss at sidan mot 100 olika diskar. Vi valjer en spontant som ocksa vinkar bort oss. Vi tar en annan och dom borjar stampla i passet. Min tjocka gubbe fragar "Where do you come from?" Jag svarar som den blonda, blaogda tjej jag ar "Sweden". Den sucken som kom da kom var fan lange sen man horde "i mean, witch flight?" Hur skulle jag veta det? Men in i landet kom vi!
Vi letar upp en san dar saker taxidisk, ni vet en san dar som hitta i hela staden. Vi far hoppa in i en taxi och upptacka Saigon i en bil. Trevligt kan tankas men efter ett tag fick vi veta att han inte hittade varat hotell. Paniken borjade spridas lite eftersom vi hade ju faktiskt bara hotellets namn och ingen adress. Klumpigt Mallan. Taxichaufforen springer ut och in i bilen for att fraga manniskor pa gatan. Folk oppnar vara dorrar for att hjalpa till men att saga att engelskan var bra ar att overdriva. Efter kanske en timme med att fosoka fa ut chaufforen ett engelskt ord, ringt taxibolaget, fatt hjlap av en skrattande tjockis pa gatan och lite smapanik i nerverna sa oppnas dorren upp snabbt. In genom dorren kommer en gubbe utan tander och med en rosaprickig regncape, tydligen vet han exakt var hotellet ligger. Man undrar ju hur ryktet nadde honom?
Helt plotsligt sprang taxichaufforen ut ur bilen annu en gang och kom den har gangen tillbaka med en ung kille med tva paraplyn, "Follow me, follow me" sager han och vi blir lite forvirrade. Var har han nu tagit oss? Men det visade sig att den mystiska killen var hotellets agare (eller sa han bara det?) och supersnall. Tydligen hade det blivit fel pa varan bokning och hotellet var fullt men inga problem, tyckte den unga killen ochh loste det. Han fixade in oss pa deras samarbetshotell for samma pris. SA! Nu bor vi superbra med superbra personal och superbra tvkanaler. (i love you hbo and star movies) och nu fick jag lite panik for att det har blev superlangt, dom kommer morda mig.

Battre vader idag, sa operation "Upptack Saigon"



1. Vantan pa Langkawi
2. Annu mer vantan...
3. Kuala Lumpur
4. Regnigt och moppefullt Saigon
5. Hotellutsikt.