"Do you speak english?" Inget svar...
Antligen i Vietnam, antligen i sakerhet. Att kalla det en lugn och fin resa ar nog att overdriva. Lite smakkaos men sant ar ni val kanske vana att hora vid det har laget? (Trakigt utan kaos).
Ska vi ta det fran borjan? Vi borjade dagen med att ata varan vanliga (underbara) frukost pa red tomato och smasnackade lite om resan som lag framfor oss. "Hoppas det inte blir nagra problem med visumen nu da" sa vi eftersom vi last i Lonely Planet att det kunde vara komplicerat men samtidigt last pa internet att svenskar ha fortur. Men dom s.k. problemen hade vi skitit i och bara bokat flyg. "Allting kan losas" tankte vi.
Aker mot flyget och den lugnaste flygplatsten jag nagonsin skadat. Folk tittade konstigt pa mig nar det lat hogt nar jag slangde min Starbucks kopp. (Ja, starbucks finns overallt). Vi gar mot gaten och vantar. Och vantar. Och vantar. Med tanke pa att vi inte hade overdrivet mycket tid pa mellanlandningen i Kuala Lumpur sa blev vi lite smastressade. Men ivag kom vi och med flyget i KL kom vi. (Vi fick till och med ovantad mat).
Nar vi val landade i Vietnam borjade det handa spannande saker. Varan osakerhet for visumet borjade krypa fram och jag kande hur min nervosa fnissning fanns dar i narheten. Vi gar fram till en liten lucka och fragar "Ehm... how... how do we do?" Mannen kollar konstigt pa oss och det enda jag tanker ar "Fan, det ar kort. Vi far inte vara i det har landet". Vi gor allt vi kan for att han ska forsta, visar biljett och pass men det enda han gor ar att peka oss at sidan mot 100 olika diskar. Vi valjer en spontant som ocksa vinkar bort oss. Vi tar en annan och dom borjar stampla i passet. Min tjocka gubbe fragar "Where do you come from?" Jag svarar som den blonda, blaogda tjej jag ar "Sweden". Den sucken som kom da kom var fan lange sen man horde "i mean, witch flight?" Hur skulle jag veta det? Men in i landet kom vi!
Vi letar upp en san dar saker taxidisk, ni vet en san dar som hitta i hela staden. Vi far hoppa in i en taxi och upptacka Saigon i en bil. Trevligt kan tankas men efter ett tag fick vi veta att han inte hittade varat hotell. Paniken borjade spridas lite eftersom vi hade ju faktiskt bara hotellets namn och ingen adress. Klumpigt Mallan. Taxichaufforen springer ut och in i bilen for att fraga manniskor pa gatan. Folk oppnar vara dorrar for att hjalpa till men att saga att engelskan var bra ar att overdriva. Efter kanske en timme med att fosoka fa ut chaufforen ett engelskt ord, ringt taxibolaget, fatt hjlap av en skrattande tjockis pa gatan och lite smapanik i nerverna sa oppnas dorren upp snabbt. In genom dorren kommer en gubbe utan tander och med en rosaprickig regncape, tydligen vet han exakt var hotellet ligger. Man undrar ju hur ryktet nadde honom?
Helt plotsligt sprang taxichaufforen ut ur bilen annu en gang och kom den har gangen tillbaka med en ung kille med tva paraplyn, "Follow me, follow me" sager han och vi blir lite forvirrade. Var har han nu tagit oss? Men det visade sig att den mystiska killen var hotellets agare (eller sa han bara det?) och supersnall. Tydligen hade det blivit fel pa varan bokning och hotellet var fullt men inga problem, tyckte den unga killen ochh loste det. Han fixade in oss pa deras samarbetshotell for samma pris. SA! Nu bor vi superbra med superbra personal och superbra tvkanaler. (i love you hbo and star movies) och nu fick jag lite panik for att det har blev superlangt, dom kommer morda mig.
Battre vader idag, sa operation "Upptack Saigon"
1. Vantan pa Langkawi
2. Annu mer vantan...
3. Kuala Lumpur
4. Regnigt och moppefullt Saigon
5. Hotellutsikt.
Ska vi ta det fran borjan? Vi borjade dagen med att ata varan vanliga (underbara) frukost pa red tomato och smasnackade lite om resan som lag framfor oss. "Hoppas det inte blir nagra problem med visumen nu da" sa vi eftersom vi last i Lonely Planet att det kunde vara komplicerat men samtidigt last pa internet att svenskar ha fortur. Men dom s.k. problemen hade vi skitit i och bara bokat flyg. "Allting kan losas" tankte vi.
Aker mot flyget och den lugnaste flygplatsten jag nagonsin skadat. Folk tittade konstigt pa mig nar det lat hogt nar jag slangde min Starbucks kopp. (Ja, starbucks finns overallt). Vi gar mot gaten och vantar. Och vantar. Och vantar. Med tanke pa att vi inte hade overdrivet mycket tid pa mellanlandningen i Kuala Lumpur sa blev vi lite smastressade. Men ivag kom vi och med flyget i KL kom vi. (Vi fick till och med ovantad mat).
Nar vi val landade i Vietnam borjade det handa spannande saker. Varan osakerhet for visumet borjade krypa fram och jag kande hur min nervosa fnissning fanns dar i narheten. Vi gar fram till en liten lucka och fragar "Ehm... how... how do we do?" Mannen kollar konstigt pa oss och det enda jag tanker ar "Fan, det ar kort. Vi far inte vara i det har landet". Vi gor allt vi kan for att han ska forsta, visar biljett och pass men det enda han gor ar att peka oss at sidan mot 100 olika diskar. Vi valjer en spontant som ocksa vinkar bort oss. Vi tar en annan och dom borjar stampla i passet. Min tjocka gubbe fragar "Where do you come from?" Jag svarar som den blonda, blaogda tjej jag ar "Sweden". Den sucken som kom da kom var fan lange sen man horde "i mean, witch flight?" Hur skulle jag veta det? Men in i landet kom vi!
Vi letar upp en san dar saker taxidisk, ni vet en san dar som hitta i hela staden. Vi far hoppa in i en taxi och upptacka Saigon i en bil. Trevligt kan tankas men efter ett tag fick vi veta att han inte hittade varat hotell. Paniken borjade spridas lite eftersom vi hade ju faktiskt bara hotellets namn och ingen adress. Klumpigt Mallan. Taxichaufforen springer ut och in i bilen for att fraga manniskor pa gatan. Folk oppnar vara dorrar for att hjalpa till men att saga att engelskan var bra ar att overdriva. Efter kanske en timme med att fosoka fa ut chaufforen ett engelskt ord, ringt taxibolaget, fatt hjlap av en skrattande tjockis pa gatan och lite smapanik i nerverna sa oppnas dorren upp snabbt. In genom dorren kommer en gubbe utan tander och med en rosaprickig regncape, tydligen vet han exakt var hotellet ligger. Man undrar ju hur ryktet nadde honom?
Helt plotsligt sprang taxichaufforen ut ur bilen annu en gang och kom den har gangen tillbaka med en ung kille med tva paraplyn, "Follow me, follow me" sager han och vi blir lite forvirrade. Var har han nu tagit oss? Men det visade sig att den mystiska killen var hotellets agare (eller sa han bara det?) och supersnall. Tydligen hade det blivit fel pa varan bokning och hotellet var fullt men inga problem, tyckte den unga killen ochh loste det. Han fixade in oss pa deras samarbetshotell for samma pris. SA! Nu bor vi superbra med superbra personal och superbra tvkanaler. (i love you hbo and star movies) och nu fick jag lite panik for att det har blev superlangt, dom kommer morda mig.
Battre vader idag, sa operation "Upptack Saigon"
1. Vantan pa Langkawi
2. Annu mer vantan...
3. Kuala Lumpur
4. Regnigt och moppefullt Saigon
5. Hotellutsikt.
Kommentarer
Postat av: stinis
Hahaha dom kanalerna var min och julias räddning när vi spenderade 4 dagar i ett regnigt och kallt Hanoi. LÖÖÖÖVEEE!
Postat av: Gini
Jag ser att handbagagen har blivit något större än i Stockholm.
Postat av: bella
Jag känner såhär: Vart är alla partybilder? Kan det möjligtvis vara så att ni inte vill lägga upp dom eftersom vissa föräldrar läser bloggen? ;) Sluta upp med det isf, jag vill seeeee! Hahaha.. Saknar er!
Trackback
