.

For tillfallet sitter vi i Vung Tau, en liten stad pa Saigons kust och forsoker fa lite koll pa laget. Forvirringen har varit javligt stor, "ar vi verkligen i Vung Tau?" och med vietnamesernas engelskakunnighet sa ar inte det sa himla ovantat. Att vi ens kom av bussen fran Saigon var bara ren tur for vi hade en vietnames som var gift med en engelsman pa bussen. Om man sager att man som backpacker ska leva ackligt sa slar fan gardagens hotell rekordet. Man skulle kunna saga att vi tog forsta basta for att slippa sporegnet och den jobbiga taxichaufforen som typ kunde "yes" och "no" pa engelska om ens det. Frustrationen stod oss i halsen. "Jag ska fan sitta uppe hela natten for att slippa sova pa den dar sangen". Sa blev inte fallet, vi sov med jamna uppvaknande av diverse saker. Vi har idag bytt hotell som kan klassas som snappet battre dar sonen pa hotellet fick skota engelskan medans pappan forsatte snackade sitt blablabla med oss. Att saga att sonen kunde mycket engelska ar som att saga att Sverige ar kallt aret om.
   Nu vet jag inte riktigt vad som hander, vi ar trotta pa regn och daligt vader. Om man kunde saga att bleka-blonda-jag hade en branna forut sa ar den definitvt borta nu. (Tror jag). Tjejerna sitter bredvid mig med google pa datorn, Lonely Planet uppslaget och skriver ivrigt i varat reseblock. For att slippa regn sa kanske vi strunta i att aka till Laos och aker direkt till solen i Thailand, det blir riktigt trakigt att missa Laos med tubing och mer rafting men for tillfallet kanns det inte som att vi har sa himla mycket val. Vi far helt enkelt se hur det blir och vi lovar att halla er uppdaterade.

Malin