.

En riktig hojdardag hade vi igar med killarna. Dagen borjade med frukost (kott med pommes) for att matta och belatna dra vidare mot "stan" dar vi slirade runt for att hitta bussbokningsstallet. Bussen tillbaka till Saigon blev bokad och vietnameserna pa byran skrattade som vanligt i takt med oss nar vi skamtade pa svenska. I flera dagar har vi gatt runt och pratat om att aka "cable caren" som dom ocksa har har och igar fick vi aven reda pa att dom har nagon typ av lekvarld uppe pa toppen. Fem svenska tjugoaringar hoppade upp och ner (eller hit och dit som Malin brukar uttrycka sig) av gladje, ingenting kunde fa oss pa andra tankar. Det var bara upp pa toppen som gallde! Pa toppen var vi helt ensamma. Vi hade alltsa enligt oss ett helt nojesfalt for oss sjalva. Dar akte vi golfbil och var riktigt taggade pa berg-och-dalbanorna. YES. Stangda allihop saklart. Men vi hann men mycket annat. Vad sags om en hoppborg, tandemcykel och strutsgard? Vi borjade nar det var ljust och akte ner nar det var backsvart... kvallen var ung, magarna var hungriga och krafterna behovde fornyas for nasta aventyr. Middag pa en Italiensk restaurang och sen var det bowling och ol som stod pa schemat. Teckensprak for ordet bowling till taxichaffisen och vi var tio minuter senare aven dar helt ensamma i hela bowlinghallen. Nagra klot i rannan, nagra strikes. Ett par Tigerol och sen var vi klara dar. Redo for ytterligare ett aventyr. Uppe i var stammisbar var det full gang men vart snipersikte vilade pa biljardbordet. Nagra rundor (jag och Fredrik vann alla ganger utom en da Hanna och Malin fick en "luckyshot") och sen var vi rejalt trotta i armarna. Taxi hem och en ost och gurka baguett senare lag vi i sangarn lika pigga som doda sillar.
Vill vi verkligen lamna Vung Tau nu?

Tjejerna forsoker nu boka flyget till Thai men hemsidan vill inte leka med oss. Tjugo minuter kvar sen ska vi mota grabbarna for mat och klockan 3pm gar var buss mot Saigon.
(En parentes. For att boka flyg maste man ha sina passnummer. Vara pass lag i hotellpersonalens hander och vi skulle alltsa da pa nagot satt forklara for dom att vi behover passen men att vi inte ska checka ut an och kommer tillbaka for att hamta vaskorna och betala. Teckensprak och overtydlig forsok till vietnamesisk engelskabrytning fungerade inte riktigt sa bra, vilket vi var beredda pa. Tanten visade att vi skulle vanta och efter ett tag kom hon, drog i vara armar och visade en oversattningshemsida pa datorn. Jag satte mig ner, skrev vad vi ville fa sagt och hon forstod precis. Sa... ska du till Vietnam? Ta med dig en dator och klicka in pa en bra oversattningssida sa gor du dig forstadd har. Punkt.)


Sara